"Tusen bitar". Regi: Magnus Gertten, Stefan Berg. Med: Mikael Wiehe, Åge Aleksandersen, Björn Afzelius. Sverige 2014. 1 time 39 minutter. Musikk:Bjørn Afzelius. Aldersgrense: Tillatt for alle. Egnethet: Voksen.
For ihuga Afzelius-fans fungerer det sikkert bra nok at regissørene Magnus Gertten og Stefan Berg går kronologisk til verks for å sirkle inn hvem den svenske trubaduren var (død av kreft i 1999, 52 år gammel).
Her får vi 1970-tallsminner fra Hoola Bandoola-band-tiden, her forteller venn og kollega Mikael Wiehe hvordan Afzelius og han spilte inn penger til de revolusjonære i Nicaragua da president Reagan ga støtte til contras. Og her slår kunstneren Marianne Lindberg de Geer fast at å være kjæreste med Afzelius, var en utfordring. Da hun fødte deres datter Rebecca, bodde han sammen med en annen som var gravid med Isabelle.
Mer dristige?
Men hvorfor er ikke filmskaperne mer dristige i starten og presenterer oss for gåten Afzelius: Hva plaget den tilknappede, upersonlige mannen som søkte bekreftelse i kvinners favn hvor enn han opptrådte?
Brikkene som omsider faller på plass, er glimtene fra Björns barndomshjem med en far på stadig reise og en mor som var mye syk og til slutt tok sitt liv. Av slikt fødes hjerteskjærende strofer i låten Exil: "Mamma, säg att jag är din älskling / Mamma, säg att jag är ditt barn / Mamma, säg att jag gör dej lycklig / Mamma, säg att jag gör dej glad".
Under huden
For ikke å snakke om da Afzelius mot slutten får synge "Två ljus": "Du vet att jag aldrig har trott på nån Gud, men ibland går jag in i Hans hus. Så när skymningen faller i morgon så går jag i kyrkan och tänder två ljus: Det ena för dom jag har sårat, för vännerna som jag försmått, och för tårarna som dom gråtit för min skull. Det andra för att jag ska finna en kärlek som orkar bestå, och en kvinna som en gång kan älska mej som jag är."
Da kommer man endelig inn under huden på en mann som skjulte sine sår, men brukte dem til å skrive sterke, skjønne tekster.